14 juni 2026. Lämnade vår trygga boj i Cala Joncols kl 09.00. Flera andra båtar hade lämnat tidigare.
Det blir en lång tur idag. Vi tar oss över den beryktade Lejon bukten ” Golfe du Lion”. Här kan det bli mycket starka vindar.
När vi hade kommit en bit så ringde Stefans telefon. Vi borde inte ha kontakt där vi var. Det var Stefans syster och mor som ringde.
Det har varit flera PAM PAM under dygnet. Det ena var man överbord. Personen hade varit försvunnen sedan den 10 juni. Det andra var en val i vattnet, troligen död.
Vår katt Amira är verkligen tålmodig. Efter att ha legat på sin trygga plats nere i båten så var det dags att kolla läget.
Stefan är riktigt händig. Han övade på tagling.
15 juni 2026. Varierande vindar under dygnet som vanligt. Sista timmarna fick vi mer vind än önskvärt.
Försökte att inte komma in i hamnen för tidigt med tanke på att det kan bli dubbel hamnavgift. Nu blev det ordentlig vindökning i slutet och då ökade vi farten för att komma in i hamnen innan de har sin tvåtimmars rast. Fick väldigt bra hjälp av en marinero som dessutom pratade engelska. Vi var förtöjda exakt kl 12.00 när de skall ha sin rast. Vår segling har tagit 27 timmar.
Promenerade runt för att se hur det ser ut här. Väldigt trevligt och lagom stort.
Hittade en restaurang som heter La rumba. God mat, snabb service och en väldigt trevlig servitör.
16 juni 2026. Stefan plockade isär och smörjde fockskenan. Vi har fått hjälpa focken manuellt när vi har slagit. Inte riktigt meningen att det skall vara så.
Åkte med Le Petit Train för att få se så mycket som möjligt på en hyfsat kort tid. Det var väldigt trångt i vagnarna. Jag fjäskade och log snällt samtidigt som jag frågade om vi kunde få byta vagn. Damen pratade bara franska. Fanns en bänk med en person i. Där skulle egentligen sitta 6 personer. Resten var ”knôkfullt”. Hon var så snäll och sade ja. Tack och lov! 😅
Denna lilla blå båt är en påminnelse om att fiske en gång var bybornas huvudsakliga näring. Här talades provensalska språket och byborna kallade sig själva ”Lou Santen”. Idag bor cirka 2500 Santois i staden året runt. Under högsäsong ökar antalet till nästan 20 000 personer. Saintes Maries de la Mer är huvudstaden i Camargue.
Camarguetjuren är en lantlig djurras, formad av sin omgivning.
Boskapen lever i halv frihet i hjordar som kallas manader.
Smala i storleken. Deras päls är alltid mörk. Deras lurformade horn som är upphöjda ovanför ett smalt huvud är rasens mest typiska kännetecken.










































Underbara foton. Vad roligt att få vara med om festligheterna i byn, lite annorlunda ”karneval”🎠 med att allt gick i rosa…..även om jag älskar rosa💕
SvaraRaderaKram louise
Tack så mycket! Det var väldigt annorlunda festligheter. 💗 Roligt att få se hur engagerade de var. 🌸🎠🐂
RaderaKramar från Ultima’s besättning ⛵️💖😻