23 juli 2026. Tog ett bad innan vi tog oss vidare. Vattnet är varmt och underbart blått.
När vi kom till Elba igår så märkte vi att vid ett ställe så dog vinden helt. Detsamma hände idag fast tvärtom. Från ingen vind till mycket vind.
Tyvärr hade inte detta vackra fartyg sina segel uppe.
Stefan försökte att boka via internet och då var Marinan full. Så det kunde vi inte göra. Han kallade på VHF och då fanns det plats till oss.
Det är verkligen stilstudie på hur Amira äter sin mat efter att ha legat under bäddmadrassen i värmen i flera timmar (eget val). Nu smakar det gott.
Sent på kvällen så fanns det fem lediga platser.
Kvällsbad för stora hundar.
24 juli 2026. Idag har vi varit riktigt kulturella. Tog bussen in till Portoferraio för att gå upp till Palazzina dei Mulini.
Chauffören har nog drömt om att bli en Formel 1 förare. Jag satte på mig bilbältet för det kändes inte säkert på dessa kurviga, smala vägar med många möten och naturligtvis cyklister.
Napoleon Bonaparte var i exil på Elba från maj 1814 till februari 1815. Trots sin formella titel som furste över ön hölls han under brittisk uppsikt. Förutom upprustning av dessa byggnader så förde Napoleon med sig förbättringar även av offentlig karaktär: han ägnade sig åt herrelösa hundar, offentlig hygien och byggnation av nya vägar. Trots att han var bevakad så rymde han med 1000 man. Under sina 300 dagar där genomförde han flera reformer innan han rymde för att återuppta makten i Frankrike under de så kallade hundra dagarna.
Idag är både hans historiska residens på ön Palazzi dei Mulini och Villa di San Martino museum öppna för allmänheten. De fungerar som populära historiska och kulturella landmärken för turister som besöker den toskanska skärgården.
Fortsatte promenaden efteråt ner till hamnen.
Träffade även ett svenskt par som bodde i sin båt.
Det kom in tre färjor samtidigt.
Man kan säga att de är duktiga på att kasta tillbaka pilotlinan upp till båten.
Traskade även runt och hittade en marknad.
Borta bra men hemma bäst.⛵️